Vårvinden svepte över fältsjukhuset som låg i utkanten av byn.

The spring wind swept over the field hospital located on the outskirts of the village.

Solen bröt genom molnen och lät de första vårblommorna skina bland det tunna gräset.

The sun broke through the clouds and allowed the first spring flowers to shine among the sparse grass.

Inne i fältsjukhuset var det full aktivitet.

Inside the field hospital, there was full activity.

Sjuksköterskor och läkare rusade mellan sängarna för att hjälpa dem som drabbats av de senaste översvämningarna.

Nurses and doctors rushed between the beds to help those affected by the recent floods.

Astrid var en av sjuksköterskorna.

Astrid was one of the nurses.

Hon hade ägnat hela påskhelgen åt att arbeta.

She had spent the entire Easter weekend working.

Hon var trött men envis.

She was tired but determined.

Hon hade länge burit på en skuld.

She had long carried a guilt.

Hennes far, Olof, låg nu på sjukhuset.

Her father, Olof, was now in the hospital.

Hon hade tappat kontakten med honom efter moderns död.

She had lost touch with him after the death of her mother.

Astrid hade oroat sig för hur han skulle ta det om hon försökte prata.

Astrid had worried about how he would react if she tried to talk.

"Jag måste träffa pappa," tänkte Astrid.

"I must see dad," Astrid thought.

Hon hade hört att han blivit inlagd, men vågade inte riktigt ta ledigt.

She had heard that he had been admitted, but didn't quite dare to take off work.

"De behöver mig här," sade hon till sig själv.

"They need me here," she told herself.

Men längtan efter att få träffa Olof blev starkare än hennes rädsla.

But the longing to see Olof grew stronger than her fear.

Hon bestämde sig för att ta en paus.

She decided to take a break.

Astrid kom in i rummet där Olof låg.

Astrid entered the room where Olof lay.

Han såg äldre ut nu.

He looked older now.

Rynkorna vid hans ögon hade blivit djupare, men han log när han såg henne.

The wrinkles by his eyes had deepened, but he smiled when he saw her.

"Astrid," sade han, och rösten skälvde.

"Astrid," he said, and his voice quivered.

De satt i tystnad en stund.

They sat in silence for a while.

"Jag har saknat dig," sade Olof slutligen.

"I have missed you," Olof finally said.

Astrid kände en lättnad.

Astrid felt a relief.

"Förlåt att jag inte har varit här," svarade hon, och en ensam tår rullade nerför hennes kind.

"Sorry I haven't been here," she replied, and a lone tear rolled down her cheek.

De pratade länge om allt de upplevt sedan sist.

They talked for a long time about everything they had experienced since they last met.

Sorgen efter moderns död som hängde över dem båda.

The sorrow after their mother's death that loomed over them both.

Men sakta förvandlades samtalet till hopp och framtid.

But slowly, the conversation turned to hope and the future.

Plötsligt dök Elsa upp i dörren, Astrids yngre syster.

Suddenly, Elsa appeared in the doorway, Astrid's younger sister.

Hon hade med sig ett litet paket.

She had with her a small package.

"Glad påsk!"

"Happy Easter!"

sade hon glatt och räckte över det till Astrid och Olof.

she said cheerfully and handed it over to Astrid and Olof.

De öppnade paketet och fann en enkel påskhare i choklad.

They opened the package and found a simple chocolate Easter bunny.

En symbol för ny början och försoning.

A symbol of new beginnings and reconciliation.

Astrid kände en värme i bröstet.

Astrid felt a warmth in her chest.

Hon hade konfronterat sin skuld och tagit ett steg mot att återförenas med sin far.

She had confronted her guilt and taken a step towards reuniting with her father.

Elsa förenade dem, och kärleken dem emellan kändes starkare än någonsin.

Elsa united them, and the love between them felt stronger than ever.

Det var en ny början, i takt med att våren grönskade på den blomstrande ängen utanför.

It was a new beginning, in step with spring flourishing on the blooming meadow outside.