Vårvärmen gav liv åt Uppsala Universitets botaniska trädgårdar.

The spring warmth brought life to Uppsala Universitets botanical gardens.

Ingrid och Lars promenerade längs stigarna mellan de blommande buskarna.

Ingrid and Lars strolled along the paths between the blooming shrubs.

Ingrid bar en lista med saker från deras mammas hem.

Ingrid carried a list of items from their mother's home.

Lars gick vid hennes sida, med händerna djupt nedstoppade i fickorna.

Lars walked by her side, with his hands deeply tucked into his pockets.

"Vi behöver inte allt det här", sa Lars och pekade på några av punkterna på listan.

"We don't need all this," said Lars, pointing at some of the items on the list.

"Vi har inte ens plats hemma."

"We don't even have space at home."

Ingrid såg ner på listan och suckade.

Ingrid looked down at the list and sighed.

"Jag vill behålla minnena", svarade hon mjukt.

"I want to keep the memories," she replied softly.

"Det här är delar av vårt förflutna."

"These are parts of our past."

"Jag förstår", sa Lars, "men vi måste vara praktiska.

"I understand," said Lars, "but we have to be practical.

Vi kan inte spara på allt."

We can't hold onto everything."

De gick vidare, omgivna av blommornas starka färger.

They continued walking, surrounded by the vibrant colors of the flowers.

Varje steg tycktes bära med sig en del av deras gemensamma historia.

Each step seemed to carry a part of their shared history.

När de anlänt till den lilla paviljongen satte sig Ingrid och Lars ner för att gå igenom föremålen.

When they arrived at the small pavilion, Ingrid and Lars sat down to go through the items.

Deras mammas saker låg varsamt utspridda på det lilla träbordet.

Their mother's belongings were gently spread out on the small wooden table.

En gammal äggkopp, en brun stickad sjal, och flera fotografier.

An old egg cup, a brown knitted shawl, and several photographs.

Ingrid tog upp äggkoppen och log.

Ingrid picked up the egg cup and smiled.

"Minns du hur mamma alltid gjorde smörjiga ägg till påsken?

"Do you remember how Mom always made buttery eggs for Easter?

Detta var hennes favoritkopp."

This was her favorite cup."

Lars tittade på äggkoppen, ett svagt leende på hans läppar.

Lars looked at the egg cup, a faint smile on his lips.

"Ja, jag minns att den alltid var fylld med målat ägg."

"Yes, I remember it was always filled with painted eggs."

De fortsatte att gå igenom sina mammas saker.

They continued to go through their mother's things.

För varje föremål berättade Ingrid en historia.

For each item, Ingrid told a story.

Lars lyssnade mer och mer uppmärksamt, varje berättelse knöt honom närmare deras gemensamma barndom.

Lars listened more and more attentively, each story tying him closer to their shared childhood.

Slutligen tog Ingrid fram en dammig låda från hyllan.

Finally, Ingrid brought out a dusty box from the shelf.

Inuti låg en gammal, handgjord påskdekoration.

Inside was an old, handmade Easter decoration.

Den var enkelt gjord av färgat papper, men full av minnen.

It was simply made of colored paper but full of memories.

"Vi gjorde denna tillsammans", utropade Ingrid glatt.

"We made this together," exclaimed Ingrid happily.

"Minns du?"

"Do you remember?"

Lars tog dekorationen i sina händer och undvek ett ögonblick Ingids blick.

Lars took the decoration in his hands and for a moment avoided Ingrid's gaze.

Minnet slog honom med full kraft, och han nickade sakta.

The memory hit him with full force, and he nodded slowly.

"Ja, jag minns.

"Yes, I remember.

Det är min favorit."

It's my favorite."

I det ögonblicket förstod Lars att inte allt kunde mätas i praktiska termer.

In that moment, Lars realized that not everything could be measured in practical terms.

Vissa saker var ovärderliga för själen.

Some things were invaluable to the soul.

"Okej", sa han, "vi behåller den här.

"Okay," he said, "we'll keep this one.

Och några fler minnessaker."

And a few more keepsakes."

De enades om vilka saker de skulle behålla från sin mammas liv.

They agreed on which items they would keep from their mother's life.

Dekorationen fick en plats i deras familjeutrymme, där den kunde påminna dem om både praktikaliteten och sentimentaliteten i deras liv.

The decoration found a place in their family space, where it could remind them of both the practicality and sentimentality in their lives.

Ingrid vände sig mot Lars och log, tacksam för balansen de hade hittat.

Ingrid turned to Lars and smiled, grateful for the balance they had found.

Sommaren lade sig sakta över trädgården, men minnet av våren i både deras sinne och rum skulle för alltid leva kvar.

Summer slowly settled over the garden, but the memory of spring in both their minds and space would forever linger.