Elin steg av bussen i den lilla byn i Dalarna.

Elin stepped off the bus in the small village in Dalarna.

Det var vår och hela byn doftade av blommor.

It was spring, and the whole village smelled of flowers.

Midsommarstången stod redan på torget, klädd i björkris och färgglada blommor.

The Maypole already stood in the square, adorned with birch twigs and colorful flowers.

Elin kände en blandning av glädje och nervositet.

Elin felt a mix of joy and nervousness.

Hennes kusin Viktor kom springande mot henne.

Her cousin Viktor came running towards her.

"Elin!"

"Elin!"

ropade han glatt.

he called out happily.

"Det har varit så länge!"

"It's been so long!"

Elin log lite ansträngt, men glädjen i Viktors röst värmde henne.

Elin smiled a little strained, but the joy in Viktor's voice warmed her.

"Ja, flera år faktiskt.

"Yes, several years actually.

Hur är det med alla?"

How is everyone?"

Viktor ryckte på axlarna.

Viktor shrugged.

"Vi är redo för midsommar.

"We are ready for midsommar.

Farmor Sofia har verkligen längtat efter att se dig."

Grandma Sofia has really been longing to see you."

De gick tillsammans mot husets gård, omgivna av glatt skratt och fiolmusik.

They walked together towards the house's yard, surrounded by cheerful laughter and violin music.

Barn sprang omkring med blomsterkransar i håret.

Children ran around with flower wreaths in their hair.

Elin kände igen det gamla huset med sina träväggar och röda tak.

Elin recognized the old house with its wooden walls and red roof.

Inne i köket träffade hon Sofia.

Inside the kitchen, she met Sofia.

Farmor Sofia omfamnade henne med värme.

Grandma Sofia embraced her warmly.

"Elin, min lilla flicka, välkommen hem," sa hon med en mjuk röst.

"Elin, my little girl, welcome home," she said with a soft voice.

Elin kände en plötslig klump i halsen.

Elin felt a sudden lump in her throat.

"Hej, farmor.

"Hi, grandma.

Jag har saknat er."

I've missed you all."

"Vi har saknat dig också.

"We have missed you too.

Låt oss fira ihop och glöm alla gamla gräl," sa Sofia och klappade Elin på ryggen.

Let's celebrate together and forget all the old quarrels," said Sofia, patting Elin on the back.

Midsommaraftonen kom och festligheterna började.

Midsommarafton came, and the festivities began.

Alla samlades vid midsommarstången.

Everyone gathered at the midsommarstången.

Det var dags för dansen, och Elin kände en inre spänning.

It was time for the dance, and Elin felt an inner tension.

Viktor, med sin glada energi, drog ut henne på dansplatsen.

Viktor, with his cheerful energy, pulled her out onto the dance floor.

I en paus, när fiolerna mjuknade, stod Elin och Sofia sida vid sida.

During a pause, when the violins softened, Elin and Sofia stood side by side.

Sofia såg henne djupt i ögonen.

Sofia looked deeply into her eyes.

"Elin, ibland grälar familjer.

"Elin, sometimes families argue.

Men vi måste gå vidare.

But we must move on.

Livet är för kort."

Life is too short."

Elin svalde hårt.

Elin swallowed hard.

"Jag vet, farmor.

"I know, grandma.

Jag har varit envis.

I've been stubborn.

Men jag vill inte förlora min familj på grund av det."

But I don't want to lose my family because of it."

Sofias ögon glittrade.

Sofia's eyes glittered.

"Det gläder mig att höra.

"It gladdens me to hear that.

Vi är här för dig."

We are here for you."

De fortsatte dansa, och något förändrades inombords hos Elin.

They continued dancing, and something changed inside Elin.

Hon kände sig lättare.

She felt lighter.

När kvällen föll och lamporna tändes, var det återigen skratt och välbehag runt midsommarstången.

When evening fell and the lights were lit, there was once again laughter and well-being around the midsommarstången.

Elin kramade om Viktor och Sofia.

Elin hugged Viktor and Sofia.

Hon insåg nu vikten av familj.

She now realized the importance of family.

När hon såg upp mot den stjärnklara himlen viskade hon till sig själv, "Jag kommer hälsa på oftare."

As she looked up at the starlit sky, she whispered to herself, "I will visit more often."

Midsommar i den lilla byn hade inte bara firat naturens skönhet utan också försonat en familj.

Midsommar in the small village had not only celebrated the beauty of nature but also reconciled a family.

Elins hjärta kändes äldre men lättare när hon lämnade festen, nu fylld med en ny förståelse för kärlek och samhörighet.

Elin's heart felt older yet lighter as she left the party, now filled with a new understanding of love and togetherness.